Jag har under manga ar skamts lite. Vi vet ju alla att egocentriska manniskor generellt sett ar ganska jobbiga. Jag har alltid alskat dom! Men med den vetskapen om vad majoriteten faktiskt tycker om personer med stort ego, har jag med mycket anstrangning undvikt att forvandlas till en sadan. Nu har jag dock misslyckats med detta. Jag ar en valdigt egocentrisk person och gillar uppmarksamhet. Jag svarar glatt pa vad jag har haft for mig under dagen och maler garna pa en stund och nastan reflekterar med mig sjalv under samtalets (monologens) gang, utan att ha en tankte pa att fraga motparten om hur deras dag varit. Haromdagen kom jag pa mig sjalv med att gora just detta. Det tog mig ungefar 30 min att komma pa att jag nog behovde stalla en fraga tillbaka (inte bara for sakens skull, utan jag var faktiskt nyfiken pa svaret). Jag kommenterade pa vad jag just kommit pa mig sjalv gora och da fick jag svaret: ".................." Det varsta svaret av alla: Tystnaden! Det gick inte ens for henne att ljuga till ett litet: "Nej, men du ar val inte alls egotrippad... Eller?" Det ar alltsa bekraftat!
For att bota denna akomma har jag nu borjat spela teater. Eller jag kommer nog inte bli botad. Snarare fa lite positiv feedback pa mitt beteende och bli lite lugn i mig sjalv. Ni vet, sadar nojd med sig sjalv. Nej, men jag har alltid velat halla pa med teater och nu har jag fatt min chans. Ser grymt mycket fram emot denna kreativa host som jag har framfor mig.
Nu ska jag sova for jag ar sa himla nojd med min dag och detta sa fint skrivna inlagg.
/Nojd Teaterapa
